Vi hörs imorgon istället.

Så trött på tårar och att inte veta hur man ska göra. Våga satsa och ta chansen att det aldrig kommer bli rätt, eller avbryta nu och låta mig själv läka?

Det gör ont redan nu, och jag vet att jag kommer att bli sårad, jag kan inte se en annan utväg.

Jag tror bara inte att jag klarar det. Inte igen.