Kärlek som på film finns. Jag vet det för att jag själv har upplevt det, den där känslan av att höra ihop, att alltid må bra när du är i personens sällskap. Att veta att du är älskad tillbaka, att veta att det finns någon som alltid vill vara med dig, lika mycket som du vill vara med honom.
Skillnaden på kärlek i film och kärlek i verkligheten är att kärlek i verkligheten inte fungerar. Förr eller senare tar den slut, och ofta bara för en person. Då får den andra personen sitta där, veta att den du älskar och litade på, inte alls vill ha dig, att det bara var något personen sa, kanske kände för stunden men egentligen inte menade.
Kärlek finns, men inte för mig. Jag klarar inte att släppa taget, men samtidigt vill jag inget hellre. Det har funnits perfekta dagar och det har funnits dagar då det känts som om någon vridit en kniv i hjärtat. De perfekta dagarna är för längesedan slut och nu finns bara såren efter kniven kvar. De vägrar att läka.
Jag är klar med kärlek, jag vill inte ha fler sår, för snart är hjärtat så trasigt att det aldrig kan bli helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar